Naturalismen – konströrelsens historia, Bastien-Lepage, Grez och kännetecken

Naturalismen i konsten är den riktning som under 1860- till 1890-talen försökte skildra världen så exakt, sakligt och ofiltrerat som möjligt – bönder i åkern, arbetare vid smedjan, barn i trädgården – utan idealisering och utan berättande moraliska pekpinnar. Termen myntades av den franska kritikern Jules-Antoine Castagnary 1863 och togs sedan upp av Émile Zola, som gjorde den till ett begrepp för både litteratur och måleri. I Sverige fick naturalismen en särskild tyngd: den blev under 1880-talet själva språket för en hel generation som reste till Paris och Grez-sur-Loing och kom hem med krav på ärlighet i bilden. Den här sidan går igenom rörelsens idéer, mästare, teknik och arv, och visar hur du kan ta in dess tänkande i ett svenskt hem.

Mest känd är naturalismen genom Jules Bastien-Lepage (1848–1884), vars målning Les Foins från 1877 hänger på Musée d'Orsay i Paris och vars Jeanne d'Arc från 1879 finns på Metropolitan Museum of Art i New York. Men rörelsen är större än en enda man. Den sträcker sig från Courbets och Millets realism, via Zolas romaner och de ryska Peredvizjnikierna, till de nordiska konstnärerna som Richard Bergh, Ernst Josephson, Karl Nordström och Carl Larsson. Vår ambition är att göra detta till den mest användbara svenska resursen om ämnet. Fler sammanhang hittar du i Bozettos kunskapsbank, och där hänger naturalismen ihop med realismen och impressionismen.

Innehåll
↓ Vad är naturalismen?
↓ Historia: från Zola till Salongen
↓ Viktigaste konstnärer och verk
↓ Teknik och konstnärlig signatur
↓ Naturalismen i Sverige och Grez
↓ Arv och inflytande
↓ Naturalism i hemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterade rörelser och konstnärer
↓ Vanliga frågor om naturalismen

Vad är naturalismen?

Snabbfakta: Naturalismen är en konstriktning från ca 1860 till 1890. Termen myntades 1863 av Jules-Antoine Castagnary. Huvudgestalt i måleriet var Jules Bastien-Lepage (född 1 november 1848 i Damvillers, död 10 december 1884 i Paris, 36 år gammal). Les Foins (1877, 209 × 225 cm) visades på Salongen 1878 och köptes av Musée du Luxembourg 1885. Jeanne d'Arc (1879, 254 × 279,4 cm) visades på Salongen 1880 och ägs av Metropolitan Museum of Art. De ryska Peredvizjnikierna började ställa ut 1871. Opponenterna bildades i Stockholm 1885. Rekordpris för Bastien-Lepage: 2 280 000 dollar för porträttet av Sarah Bernhardt hos Christie's den 20 oktober 2022.

Ordet naturalism används på två sätt i konsthistorien, och det är viktigt att skilja dem åt. I vid mening betyder det helt enkelt en trogen, detaljerad återgivning av det synliga – en strävan som finns i allt från antikens skulptur till renässansens naturstudier. I snäv mening, som är den vi behandlar här, avser naturalismen en bestämd rörelse under senare delen av 1800-talet som växte ur realismen men fick en mer vetenskaplig, nästan dokumentär hållning. Där Courbet och Millet gjorde politiska och sociala ställningstaganden saknade naturalismen enligt konsthistorikerna i hög grad realismens politiska underbyggnad. Intresset flyttades från ideologi till observation: att se hur ljuset faktiskt faller över en bonde som vilar i ett hölass.

Rörelsen delar sin utgångspunkt med Barbizonskolan – lusten att måla ute i landskapet – men skiljer sig från impressionismen på ett avgörande sätt. Impressionisterna sökte det flyktiga ögonblicket och lät penseldraget lösas upp i färgfläckar. Naturalisterna höll fast vid fast form, tydlig teckning och en sammanhållen, dämpad palett. Zola sammanfattade skillnaden skarpt när han beskrev Bastien-Lepages konst som impressionism, korrigerad och mjukgjord för publikens smak. Det är en elak formulering, men den fångar varför naturalismen blev så populär på Salongen: den var modern nog att kännas sann och traditionell nog att kännas trygg.

Tre kännetecken återkommer. För det första vardagliga motiv, ofta människor ur arbetande klasser, målade i naturlig storlek. För det andra en fotografiskt inspirerad skärpa i förgrunden som mjuknar mot bakgrunden, så att betraktaren upplever skärpedjup. För det tredje en återhållsam färgskala med gröna, grå och jordnära toner i silvrigt ljus. Georg Pauli, som själv vistades i Grez, beskrev just denna "skimrande silverton" som nordens stora upptäckt där.

Naturalismen var aldrig bara en bildkonstnärlig företeelse. Émile Zola skrev mellan 1871 och 1893 romanserien Les Rougon-Macquart i tjugo delar, där han följde en släkt genom Andra kejsardömet som en laboratoriestudie i arv och miljö; Germinal (1885) om gruvarbetarnas liv är den mest kända. August Strindberg tog in samma tänkande i teatern med Fröken Julie 1888 och dess berömda förord. Bildkonsten och litteraturen delade alltså ett gemensamt mål: att ersätta myter och moral med observation. Den kopplingen förklarar varför Strindberg, Siri von Essen och Verner von Heidenstam finns bland de namn som Grez-stiftelsen lyfter fram i kolonins historia, sida vid sida med målarna.

Historia: från Zola till Salongen

Bakgrund: realism, fotografi och vetenskap

Naturalismen växte fram i ett Europa som förändrades snabbt. Fotografiet hade sedan 1840-talet visat hur ögat och linsen ser, järnvägen gjorde det möjligt att resa ut till byar som Barbizon, Grez och Skagen, och positivismen i filosofin lärde en hel generation att tro på det som kunde observeras. Gustave Courbet hade 1855 ställt ut sin egen paviljong med sin "realism", och Jean-François Millet hade målat Ährplockarna 1857. Det var på den grunden de yngre byggde. Läs mer om föregångarna i vår guide till realismen.

Zola och termen

Termen naturalism lånades från naturvetenskapen. Castagnary använde den 1863 för att beskriva konst som utgick från naturen utan idealisering. Émile Zola vidareutvecklade begreppet och gjorde det till ett program: författaren och konstnären skulle iaktta samhället som en forskare iakttar ett experiment. När Zola skrev om Bastien-Lepage var det med entusiasm. Han kallade honom Courbets och Millets barnbarn och hävdade att Les Foins var ett naturalistiskt mästerverk. Kritiken var inte enhällig – Joris-Karl Huysmans avfärdade senare Jeanne d'Arc som "falsk naturalism" eftersom den blandade vardagsrealism med ett övernaturligt tema.

Salongsårens genombrott 1878–1884

Bastien-Lepage studerade vid École des Beaux-Arts från 1867 under Alexandre Cabanel och stred i fransk-tyska kriget 1870, där han sårades. Efter ointressanta salongsdebuter 1870 och 1872 vann han en tredjeklassmedalj 1874 för Porträtt av min farfar. År 1875 kom han tvåa i Prix de Rome med Herdarna och änglarna (idag på Victorias nationalgalleri, NGV, i Melbourne). Genombrottet kom 1878, då Les Foins och porträttet av M. Theuriet visades. Porträttet av Sarah Bernhardt 1879 gav honom Hederslegionen. 1880 visade han Jeanne d'Arc. Han reste i Italien 1880–1883, försökte ta sig till Alger för sin hälsa, och dog i Paris 10 december 1884. I mars–april 1885 visades över 200 av hans verk på École des Beaux-Arts, och 1889 hyllades han på världsutställningen i Paris.

Spridning över Europa och världen

Naturalismen spred sig snabbt. I Ryssland formades Peredvizjnikierna (Vandrarna) på 1860-talet och började ställa ut 1871 med Ilja Repin, Vasilij Perov och Ivan Sjisjkin som profiler; Perovs Den drunknade från 1867 och Repins Korsprocessionen i Kursk-guvernementet (1880–1883) är typiska. I England fångades George Clausen av Bastien-Lepage, i Australien Tom Roberts, och i Nordens konstnärskolonier – från Grez-sur-Loing till Skagen – tog yngre målare över metoden och lade till ett kallare, blåare ljus. I Finland målade Albert Edelfelt Parisiska Luxembourgträdgården 1887 i samma anda.

Viktigaste konstnärer och verk

Naturalismens kanon är tydligare i sin produktion än i sin gruppering – få konstnärer kallade sig själva naturalister. Här följer de verk som oftast räknas till rörelsens kärna, med platser där du kan se dem.

Les Foins (Höbärgningen), 1877

Bastien-Lepages kanske mest älskade målning är olja på duk, 209 × 225 cm, och visades första gången på Salongen 1878. En ung kvinna sitter med hängande armar och tom blick i det nyslagna höet, medan en man ligger utsträckt bredvid henne. Det som chockade samtiden var att ingen av dem poserar. De vilar bara. Målningen köptes av Musée du Luxembourg 1885 vid dödsboets auktion, gick till Louvren 1929 och hänger sedan 1980 på Musée d'Orsay i Paris. Den kallades också "Vila på fältet".

"Courbets och Millets barnbarn" – Émile Zola om Bastien-Lepage

Jeanne d'Arc, 1879

Bastien-Lepages största duk mäter 254 × 279,4 cm och visades på Salongen 1880 och på världsutställningen 1889. Jeanne står i föräldrarnas trädgård i Domrémy medan helgonen Katarina, Margareta och Mikael antyds i bakgrunden. Modellen var hans kusin Marie-Adèle Robert. Målningen köptes av den amerikanske affärsmannen Erwin Davis och finns i dag på Metropolitan Museum of Art i New York. Det är ett av få verk där naturalismens skarpa förgrundsdetaljer möter ett uttalat andligt tema, och just därför delade den kritikerna.

Porträttet av Sarah Bernhardt, 1879

Porträttet av skådespelerskan gav honom Hederslegionen och uppdraget att måla prinsen av Wales 1879. Det är också hans dyraste verk på marknaden: 2 280 000 dollar hos Christie's den 20 oktober 2022. Det visar att naturalismen, trots sin demokratiska bildvärld, även var en porträttkonst som sålde till societeten.

Repin, Perov och Peredvizjnikierna

Östeuropas naturalism var mer samhällskritisk än den franska. Repins Korsprocessionen i Kursk-guvernementet (1880–1883) skildrar en hel social ordning i en enda scen, och Perovs Den drunknade (1867) är en sparsmakad tragedi utan retorik. Båda är exempel på att naturalismen kunde bära både lyrik och anklagelse.

Ytterligare namn att känna till

Louis Welden Hawkins kom till Grez omkring 1880 och påverkades av Bastien-Lepage; hans Föräldralösa (1881, 125 × 160 cm) belönades med en tredjeklassmedalj och köptes av den franska staten 1887 för 10 000 franc (nu Musée d'Orsay). I England målade Hubert von Herkomer Hard Times (1885) och Luke Fildes Änkemannen (1876). Från Norden hör P.S. Krøyer och Anna Ancher till samma släkt, men med ljusare palett.

Teknik och konstnärlig signatur

Skärpa i förgrunden, mjukhet i bakgrunden

Bastien-Lepages mest kopierade grepp var att behandla bilden som en fotografisk skärpeplan. Det som står närmast betraktaren är målat med små, täta penselsträck och mycket hög detaljrikedom: grässtrån, tyg, hud. Bakgrunden dämpas och förenklas så att landskapet krymper och figuren träder fram. Resultatet blir en bild som känns lika direkt som ett ögonblick, men som i själva verket är komponerad med stor omsorg i ateljén efter studier utomhus.

Palett och ljus

Paletten är dämpad: grågröna gräs, brunt, blekt blått och sandfärg. Skuggorna är sällan helsvarta utan lagda i kalla blågrå toner, och himlen är ofta en jämn, diffus grå-vit yta. Skillnaden mot impressionismens rena spektralfärger syns direkt. Norden gav den här paletten en egen variant, den sk. blå timmen och det silvriga ljuset, som Georg Pauli beskrev från Grez.

Friluftsstudie och ateljéarbete

Naturalisterna målade gärna sin modell utomhus – ofta sin egen släkt eller byns invånare – men färdigställde det stora formatet i ateljén. Detta blandade arbetssätt förklarar både den vetenskapliga precisionen och den lätt konstruerade känslan som Huysmans och senare modernister kritiserade. Bergh, som föredrog Bastien-Lepage framför impressionismen, avvisade rent plein-air-landskap som sluten metod.

Motivvärlden: det vardagliga som monument

Det mest radikala hos naturalismen var inte tekniken utan skalan. Att måla en bondkvinna i helfigur, i naturlig storlek, på en duk av salongsformat var ett politiskt och estetiskt ställningstagande: den vanliga människan fick samma plats som historiens hjältar. Les Foins mäter över två meter i bredd, och Jeanne d'Arc över 2,5 meter i höjd.

Naturalismen i Sverige och Grez

Från Stockholm till Grez-sur-Loing

Under 1870-talet flyttade engelska, skotska, irländska och amerikanska konstnärer till byn Grez-sur-Loing söder om Fontainebleau. Snart följde nordiska konstnärer efter. Bland svenskarna som nämns i Grez-stiftelsens historia finns Hugo Salmson, Oscar Törnå, Karl Nordström, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Julia Beck, Anders Zorn, Eva Bonnier, Ernst Lundström, Emma Löwstädt och Georg Pauli, samt författarna August Strindberg, Siri von Essen och Verner von Heidenstam. Hôtel Chevillon ägs i dag av Grez-Sur-Loing-stiftelsen med säte i Göteborg. Karl Nordström lockade Carl Larsson dit; där upptäckte Larsson akvarellen och träffade sin blivande hustru Karin Bergöö.

Richard Bergh och Ernst Josephson

Richard Bergh (1858–1919) studerade vid Konstakademien 1878–1881 och for till Paris 1881. Han ställde ut på Salongen första gången 1883 och blev en av Bastien-Lepages främsta svenska efterföljare. År 1885 anslöt han och Ernst Josephson sig till konstnärskolonin i Grez, och samma år gick Bergh med i Opponenterna, gruppen som protesterade mot Akademiens undervisning. De grundade därefter Konstnärsförbundet, där Bergh blev sekreterare. Läs mer i vår sida om Opponenterna och Konstnärsförbundet och om Richard Bergh.

Carl Larssons Grez-år i Nationalmuseum

Eclectic Light skriver att Carl Larsson och Karin Bergöö träffades i Grez och att Larsson 1883 målade Bruden (bröllopsgåva till Karin) och På landet. Hans första Salongsantagning kom samma år. På Nationalmuseum i Stockholm hänger Gubben och plantskolan (1883, akvarell, 115 × 83 cm) och Höst (1884, akvarell, 92 × 60 cm). Nationalmuseum är därmed den bästa platsen i Sverige att möta det svenska 1880-talets naturalism på nära håll, eftersom där också finns verk av Josephson, Bergh, Salmson och Liljefors.

Det som gjorde Grez speciellt var blandningen av nationaliteter. Skandinaverna delade matbord med britter, amerikaner och japaner; Asai Chū målade Tvättplatsen i Grez-sur-Loing så sent som 1901 (33,3 × 45,5 cm, Bridgestone Museum i Tokyo), och John Lavery arbetade där 1884. För svenskarna blev kolonin en skola i hur man ser: att stanna kvar framför ett motiv, att välja bort effekter, att lita på det man faktiskt ser. Många av dem tog med sig just den hållningen hem och använde den på svenska motiv – midsommarängar, fiskelägen och Dalarnas bondgårdar.

Från naturalism till nationalromantik

Mot slutet av 1880-talet vände sig de svenska konstnärerna bort från den franska naturalismen. Bergh myntade 1896 begreppet stämningsmåleri, flyttade 1893 till Varberg och grundade tillsammans med Nils Kreuger och Karl Nordström Varbergsskolan. Därmed bereddes marken för nationalromantiken, och för konstnärer som Bruno Liljefors och Anders Zorn, som båda vistats i Grez.

Tips: Vill du ha svensk 1880-talsstämning på väggen? Gå till svenska konstverk eller Carl Larsson-posters och välj motiv med dämpade jordfärger – de fungerar i samma tonskala som naturalismen.

Arv och inflytande

Mot modernismen

Naturalismens dämpade realism blev utgångspunkten som senare rörelser reagerade mot. Impressionismen ville frigöra färgen, postimpressionismen ville återinföra struktur, och symbolisterna ville söka bortom det synliga. Utan naturalismens krav på sanning hade ingen av dem haft något att avvisa. Zolas idé om det sociala, undersökande ögat levde vidare i Nya sakligheten på 1920-talet.

Fotografi och film

Naturalismens skärpedjup och dokumentära hållning finns kvar i modern dokumentärfotografi och i filmens sätt att skildra vardagsliv. När Tate Modern 2026 lyfter fram piktorialismen i sin utställning Light & Magic visas den motsatta strömmen – mjukt, konstnärligt och suddigt – och kontrasten gör det tydligt hur mycket naturalismen redan hade sagt om fotografiets gränser.

Marknaden i dag

Bastien-Lepages rekord på 2 280 000 dollar för Sarah Bernhardt-porträttet (Christie's, 20 oktober 2022) visar att intresset för den franska salongsnaturalismen lever. Samtidigt köps den svenska varianten främst av institutioner: Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde visar verk av Bergh, Nordström och Larsson. För den som vill ha stämningen utan miljonpriset är reproduktioner och posters en rimlig väg in, och en bra utgångspunkt för den som vill börja samla på konst steg för steg.

Naturalism i hemmet

Så använder du dämpad realism i rummet

Naturalistisk konst är lättare att leva med än många tror. Den stora fördelen är de jordnära, tysta färgerna: grågrönt, ockra, bleknat blått och brunt, som ställer sig bra intill trä, linne och ull. I ett sovrum eller en hall ger ett landskap eller en enkel figurscen lugn utan att ta över. Kombinera gärna med naturmotiv eller konstverk av kända konstnärer och välj träram så att tonerna hänger ihop.

Storlek, ram och placering

Bastien-Lepage målade i storformat, men hemma fungerar 50×70 eller 70×100 cm bäst; se våra posters i 50×70 cm och 70×100 cm. Hänger du över soffan bör bilden vara cirka två tredjedelar av möbelns bredd. Läs vår guide om hur hjärnan grupperar tavlor i gestaltlagarna och tavelväggen om du vill bygga en grupp. För mörka novemberkvällar passar vinterlandskap som poster. Vill du ha rätt ram finns träramar i flera nyanser.

Tips: Naturalistiska motiv har ofta kalla skuggor. Placera dem i rum med varmt lampljus (2 700 K) så att jordtonerna levande återges, och undvik direkt solljus som bleker färgerna med tiden.

Ett enkelt knep är att låta bildens dominerande ton styra resten av rummet. En naturalistisk höbärgningsscen i grågrönt och sand går utmärkt ihop med en soffa i oblekt linne, en matta i naturull och en mässingslampa. Undvik att blanda med alltför färgstarka, grafiska motiv i samma vy – naturalismens styrka ligger i det återhållsamma. Om du vill skapa kontrast kan du addera ett enda modernt inslag, till exempel en svartvit grafisk poster i en smal ram på andra sidan rummet. Tänk också på att bilder med mycket dämpade toner får mer liv i rum med dagsljus från norr eller öster, där ljuset är jämnt och kallt – precis det ljus som målarna själva arbetade i.

Vill du läsa mer om hur klassiska bilder samspelar med inredningen finns Biedermeier-guiden och guiden till viktoriansk stil, som båda hör till samma 1800-talsvärld som naturalismen.

Tidslinje

1855: Courbet ställer ut sin realistpaviljong i Paris.

1857: Millet målar Ährplockarna.

1863: Jules-Antoine Castagnary myntar termen naturalism.

1871: Peredvizjnikierna håller sin första utställning i Ryssland.

1878: Bastien-Lepage visar Les Foins på Salongen.

1880: Jeanne d'Arc visas på Salongen.

1883: Carl Larsson målar Bruden i Grez och antas till Salongen.

1885: Opponenterna bildas i Stockholm; Bergh och Josephson i Grez; Les Foins köps av Musée du Luxembourg.

1889: Bastien-Lepage hyllas på världsutställningen i Paris.

1893: Richard Bergh flyttar till Varberg och bildar Varbergsskolan.

1929: Les Foins flyttas från Musée du Luxembourg till Louvren.

1980: Les Foins hamnar på Musée d'Orsay.

2022: Porträttet av Sarah Bernhardt säljs för 2 280 000 dollar hos Christie's.

Relaterade rörelser och konstnärer

Naturalismen hänger nära ihop med realismen, Barbizonskolan, impressionismen och nationalromantiken. Bland konstnärerna är Carl Larsson, Richard Bergh, Ernst Josephson och Skagenmålarna de mest relevanta. Alla faktasidor samlas i Bozettos Kunskapsbank. Externa källor: Metropolitan Museum of Art om Jeanne d’Arc, Musée d’Orsay om Les Foins, Grez-stiftelsen om koloniens historia och Wikipedia om Bastien-Lepage.

Vanliga frågor om naturalismen

Vill du ta in 1800-talets saklighet och tysta färger i ditt hem? Utforska våra konstverk av kända konstnärer och svenska konstverk – posters i museikvalitet med dämpade, tidlösa toner.