På en psykiatrisk observationsenhet i USA hängde forskare upp tre bilder i patienternas dagrum, en i taget, och räknade hur ofta patienterna behövde extra lugnande medicin. Bilden som fick flest patienter att ta ton var en kaotisk abstrakt målning i Jackson Pollocks anda – en patient kastade den, en annan bad att få den vänd. Det är en av de mest talande studierna om vad en bild gör med en människa som inte kan välja bort den, och den säger något oväntat om hur du bör välja en poster till ett rum där någon ska vila, tillfriskna eller varva ner. Sjukhusen har nämligen gjort det vi aldrig gör hemma: mätt effekten.
Den här artikeln går igenom vad vårdmiljöforskningen faktiskt har visat om bilder på väggen, var evidensen är stark och var den är tunn, och vad du kan ta med dig till sovrummet, arbetsrummet och sjuksängen. Den bygger på tre källor: Roger Ulrichs klassiska studie från 1984, en studie från en psykiatrisk enhet och en genomgång i tidskriften The Hospitalist.
Snabbfakta: Roger Ulrich publicerade "View Through a Window May Influence Recovery from Surgery" i tidskriften Science den 27 april 1984 (volym 224, sidan 420). Studien följde 46 patienter, matchade i 23 par, som opererat bort gallblåsan på ett sjukhus med 200 bäddar i Pennsylvania. Patienterna med utsikt över lövträd var inlagda i genomsnitt 7,96 dagar mot 8,70 för dem med utsikt över en tegelvägg, och sjuksköterskorna skrev 3,96 negativa anteckningar per tegelväggspatient mot 1,13 per trädpatient.
Lövträden mot tegelväggen: vad Ulrichs 46 patienter egentligen visade
Roger Ulrich är arkitekturforskaren som gjorde sjukhusets fönster till ett vetenskapligt ämne. Hans studie bygger på operationer som utfördes mellan 1972 och 1981, begränsade till perioden 1 maj till 20 oktober varje år, eftersom träden då hade löv. Hälften av patienterna låg i rum med utsikt över en liten grupp lövträd. Den andra hälften hade utsikt över en brun tegelvägg. Patienterna matchades i 23 par, så att skillnaden så långt det gick skulle bero på utsikten.
Resultaten var tydliga men inte magiska. Trädpatienterna låg kortare tid på sjukhuset, 7,96 dagar mot 8,70 (skillnaden var statistiskt säkerställd med p = 0,025). De fick färre starka och måttliga smärtstillande doser under dag två till fem efter operationen. Och sjuksköterskornas anteckningar om patienternas humör och beteende var markant mer negativa för tegelväggsgruppen. Däremot fanns ingen säkerställd skillnad i dosen av ångestdämpande läkemedel eller i lindriga komplikationer, även om siffrorna pekade åt trädens håll.
Det här är viktigt att säga rakt ut: Ulrichs studie handlar om utsikt, inte om inramad konst. Den är ändå grunden för nästan allt som sedan skrivits om bilder i vårdmiljöer, eftersom den visade att det en patient tvingas titta på kan mätas i dagar och doser. Ulrich själv varnade för att resultaten inte nödvändigtvis gäller alla slags utsikter eller alla patientgrupper. Forskningen efter honom har därför försökt svara på den fråga som är relevant för den som hänger bilder: gäller det även när utsikten är en bild på väggen?
"Sjukhusen har gjort det vi aldrig gör hemma: de har mätt vad en bild på väggen gör med den som inte kan titta bort."
Pollock i dagrummet: när abstrakt konst gjorde patienterna oroligare
Svaret kom i en studie ledd av Upali Nanda, forskningschef vid American Art Resources, tillsammans med bland andra Sarajane Eisen från Texas Christian University. Den publicerades i Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing och genomfördes i dagrummet på en psykiatrisk observationsenhet. Under tre månader hängde forskarna upp olika motiv på rummets huvudvägg och jämförde med perioder utan någon bild alls. Måttet på oro var hur många gånger patienterna behövde extra medicin vid behov i förhållande till antalet patienter på avdelningen.
Tre slags bilder prövades: ett realistiskt fotografi av en naturscen, en målning med naturmotiv i abstraherad stil och en kaotisk, helt abstrakt komposition i Pollocks anda. Bara fotografiet med realistisk natur gav en statistiskt säkerställd minskning av behovet av extra medicin jämfört med perioderna utan bild. Den abstrakta målningen med naturmotiv skilde sig inte märkbart från något av de andra alternativen. Den kaotiskt abstrakta bilden väckte däremot tydliga negativa reaktioner: en patient kastade bilden, en annan bad att få den vänd, en tredje vände om den gång på gång.
Tjugotvå sjuksköterskor intervjuades i fokusgrupper, och de beskrev konsten på väggen som ett positivt inslag för patienterna överlag. Forskarnas egen slutsats är försiktigt formulerad: någon konst är bättre än ingen. Studien räknade också på pengar. Med en kostnad på 60,30 dollar per tillfälle med extra medicin, inklusive personal- och apotekstid, projicerade författarna en årlig besparing på 27 526 dollar för den realistiska naturbilden, 7 517 för den abstraherade målningen och 4 167 för den kaotiska abstraktionen. Det är forskarnas egna beräkningar, inte reviderade siffror, och de gäller en enda enhet.
Vad resultatet inte säger
Det vore ett slarvigt misstag att läsa studien som en dom över abstrakt konst. Patienterna på en psykiatrisk enhet är i akut kris, de har inte valt bilden, de kan inte gå därifrån och de ser den dagligen. Det är en extrem situation. En Rothko-poster i ett vardagsrum, vald av dig och sedd av dig när du själv väljer, är något helt annat. Men studien säger något om mekanismen: en bild som saknar tydlig förankring kan kräva tolkningsarbete av hjärnan, och den som redan är överbelastad har ingen ledig kapacitet till det.
Femtio originalverk i korridoren: vad sjukhusens konstprogram visar – och inte visar
Konst i vården är inget undantagsfall. Enligt en rapport från Society for the Arts in Healthcare från 2009 hade hälften av alla sjukhus i USA något slags konstprogram. Larry Beresford beskrev i The Hospitalist 2015 hur Englewood Hospital and Medical Center i New Jersey visar femtio originalverk, utvalda av konstskolan Art School at Old Church i Demarest, längs vägen som patienter går till röntgen och undersökningar. Vid University of Kentucky HealthCare i Lexington driver programmet UK Arts in Healthcare konst på flera av universitetets sjukhus, och enligt programchefen Jacqueline Hamilton höjde konsten i väntrummen patienternas nöjdhet med vården.
Samma artikel är ärlig med att forskningsläget fortfarande är i sin linda. De tre studier den hänvisar till gäller i första hand konstterapi, alltså att skapa själv – bland annat Puetz och kollegors översikt i JAMA Internal Medicine 2013 om kreativa terapier vid cancer – och inte att titta på färdiga bilder. Det är en skillnad som ofta suddas ut när "konst och hälsa" sammanfattas i rubriker. Att måla är en aktivitet. Att ha en bild på väggen är en miljö. Evidensen för den senare är mindre än man kan tro, och den som lovar mirakel av en tavla säger mer än forskningen gör.
Vad du kan ta med från sjukhuset till sovrummet och sjuksängen
När man läser de tre källorna tillsammans framträder fyra praktiska slutsatser som håller även om man är försiktig med hur långt studierna räcker.
Naturmotiv med tydlig förankring för den som är sjuk eller utmattad
Både Ulrichs lövträd och Nandas naturfotografi pekar åt samma håll: lugna, igenkännbara landskap med vatten, träd eller öppen horisont är det säkraste valet för den som vilar. Det gäller sovrummet efter en operation, rummet hos en sjuk anhörig och arbetsrummet under en tung period. Bland våra naturmotiv finns skog, hav och öppna landskap, och de fungerar bäst i en storlek där motivet går att vila blicken i, till exempel 50x70 centimeter.
Undvik tät, kaotisk abstraktion där någon inte kan välja bort bilden
Pollock-liknande komposition med tusen linjer är utmärkt konst, men den är krävande att ha mitt i synfältet när man ligger ner i dagar. Har du en kär abstrakt poster kan den hänga i hallen eller vardagsrummet, där du passerar den i stället för att fixeras av den. Lugna abstrakta motiv med stora färgfält fungerar bättre för vila än de med täta överlappande linjer.
Placera bilden där blicken landar när man ligger ner
Ulrichs patienter såg utsikten från sängen. Det är en detalj som ofta missas: i ett sovrum eller sjukrum avgörs bildens effekt av vad man ser från kudden, inte från dörren. Hänger bilden på väggen mittemot fotändan, eller snett framför, blir den en del av det som fyller synfältet. En poster som hänger bakom sängen ser du aldrig.
Tips: Lägg dig i sängen eller soffan där du faktiskt vilar och titta rakt fram. Det du ser utan att vrida på huvudet är rätt plats för en lugn naturposter. Häng två bilder i par, till exempel 30x40 centimeter, om blicken har ett par meter att vandra över.
Byt gärna motiv efter hand
Nandas forskare lät bilderna avlösa varandra. Hemma har du en fördel som sjukhuset saknar: du kan byta när du blivit mätt. Ett motiv som lugnade i november behöver inte göra det i mars. Med ett ramsystem där man enkelt byter bild blir miljön något du styr, vilket i sig är lugnande. Vill du läsa mer om hur bilder påverkar sömn och vila finns en egen genomgång i vår artikel om konst och sömn i sovrummet, och en bredare översikt i vad forskningen säger om konst och välmående.
Där forskningen slutar och smaken tar vid
Alla slutsatser ovan gäller vårdmiljöer med särskilda förutsättningar. Du är sannolikt inte inlagd, och ditt rum är inte ett dagrum där tjugo personer samsas om samma bild. Den viktigaste skillnaden är makten att välja. En poster du själv har valt och känner igen dig i fungerar annorlunda än en som påtvingats. Därför är sjukhusstudierna bäst som en varningslampa, inte som ett recept: välj med omsorg, tänk på vem som ska se bilden och i vilket tillstånd.
Kompletterande forskning om hur natur påverkar stress finns sammanfattad i vår genomgång av naturmotiv och stressreduktion. Där ser du att samma mönster återkommer i flera typer av studier, från laboratorium till vårdavdelning.
Vill du läsa originalkällorna kan du börja med Ulrichs artikel i Science från 1984, Center for Health Designs sammanfattning av studien om konst och oro på en psykiatrisk enhet och artikeln i The Hospitalist om konst som smärt- och ångestlindring.
Vanliga frågor om konst i vårdmiljöer och vilomiljöer
Behöver du hjälp att hitta rätt bild för ett rum som ska rymma vila hittar du lugna naturmotiv i vår kollektion med naturmotiv, växtmotiv bland våra botaniska posters och dämpade färgfält bland de minimalistiska posters. För rum där du vill börja från sängen finns även en samlad översikt över posters till sovrummet. Välj det motiv som får axlarna att sjunka när du tittar på det – det är den bästa mätare du har.